Malin Strand är samordnare vid försvars- och beredskapsenheten vid Länsstyrelsen i Kronoberg. Här berättar hon hur hennes jobb förändrats under pandemin, hur hon haft nytta av sin RePro-utbildning och hur viktigt det är att reflektera över sig själv och sitt jobb, varje dag.

När gick du RePro?

– Jag gick RePro 2017–18 och det betydde mycket för mig – både personligt och professionellt. När jag började utbildningen hade jag precis fått ett nytt uppdrag som samordnare för det nätverk för de krishanteringsaktörer som finns i länet, Krissamverkan Kronoberg. Uppdraget fanns med mig hela tiden och det blev en bra start att kunna reflektera över utmaningarna jag stötte på samtidigt som jag gick kursen. Verktygen jag fick hjälpte mig att se det nya lite mer utifrån.

Du arbetar på Länsstyrelsen i Kronoberg. Vad gör du där?

– Jag är fortsatt samordnare för nätverket jag hade börjat jobba med när jag gick RePro. Jag jobbar med nätverkets strategi och struktur och med att arrangera och hålla i möten, konferenser och utbildningar, genomför utvärderingar av inträffade händelser och mycket annat. Jag är också samordnare på min enhet och arbetar med vår verksamhetsplanering, våra interna möten och våra utvecklingsinsatser.

– I ett större perspektiv handlar det mycket om två saker – att förbereda oss på bästa sätt för att klara kriser men också att lära känna varandra så att alla ska veta vem de kan ta kontakt med om det kör ihop sig. Något som blivit tydligt detta året med pandemin är att det betyder otroligt mycket att känna varandra sen tidigare när man ska hantera en situation som kan upplevas som rörig och stökig.

Hur har arbetet förändrats för dem som jobbar med krishanteringen av pandemin?

– Det har påverkat hela organisationen eftersom vi har det regionala geografiska områdesansvaret vad gäller kriser eller samhällsstörningar som det också kallas. Dessutom är alla påverkade på ena eller andra sättet personligen. Vi gick ganska snabbt upp i stabsläge när pandemin kom. Det har inneburit många omprioriteringar i linjeorganisationen och många av oss har under året fått testa på helt nya arbetsuppgifter.

Vad innebär ett stabsläge?

– Det finns en speciell struktur och organisation som är satt för hur vi ska jobba vid omfattande samhällsstörningar. Stormen Gudrun är en händelse som fortfarande finns i färskt minne hos många här i länet, flyktingsituationen 2015 är en annan. Båda dessa händelser, tillsammans med andra samhällsstörningar, har lärt organisationen mycket. Det har säkert förberett oss för det som hänt senaste året men pandemin är något alldeles extra eftersom det är en så pass långvarig kris. Det har varit utmanande och vi har anpassat oss efter hand. I våras hade vi mycket fokus på att få igång en fungerande organisation. Sedan har det handlat mycket om att ställa om den ordinarie verksamheten som vi ursprungligen hade tänkt att bedriva och det har varit mycket svårt men lärorikt.

– Att samordna aktörer och gå ut med samlad information är ett viktigt fokus för länsstyrelsen vid en samhällsstörning. Vi håller i samverkansmöten utifrån behov och utifrån vad som har hänt. Vi sammanställer också lägesbilder över hur det ser ut hos de olika aktörerna och stöttar andra aktörer i olika praktiska och administrativa frågor

Hur har du upplevt den här tiden personligen?

– Det har varit arbetsamt och omtumlande och jag vet inte om jag är där riktig än men jag förstår också att jag och organisationen har lärt oss mycket. Det är såklart jobbigt att vara trött och sliten och att också se andra vara det. Men jag tycker att vi lärt känna varandra bättre, kanske just för att det varit tungt och påfrestande. Jag har blivit ännu mer övertygad om vikten av att bygga bra nätverk, att lära känna dem som jag kommer att behöva samarbeta med om det blir skarpt läge. Det blir så mycket lättare att reda ut de missförstånd som kan uppstå i stressade situationer om man känner varandra sen tidigare. Det tar jag med mig.

Går det att leda i kris och vad krävs? Hur förändras ledarrollen?

Malin har inte något formellt chefsansvar i sin nuvarande roll men utifrån sin roll som samordnare har hon funderat mycket på ledarskap under denna tid.

– Jag ser att den stora utmaningen är att vi aldrig vet vad som ska inträffa. Vi kan absolut planera men det är omöjligt att förbereda sig på allt. Viktigast tror jag är att hålla ihop gruppen så gott det går, att hålla varandra informerade om vad som händer även om man inte har så mycket ny information att komma med. Sen är det väldigt viktigt att ha överseende med att alla kan vara oroliga och ha jobbiga dagar, att ta hand om varandra.Själv har jag har fått träna på att ställa om och tänka om utifrån de förutsättningar som är givna. Det har varit en utmaning för mig och ganska nyttigt. Jag gillar tydliga ramar och rutiner och vill slutföra och följa upp det jag har påbörjat. Det har blivit väldigt tydligt detta året att jag kan ha en bra plan för mitt arbete och ha mycket på fötterna om hur eventuella problem kan förebyggas. Men när det händer stora saker i samhället behöver jag tänka ett varv till. Är detta verkligen viktigt?Jag har försökt tänka mer på vad jag själv behöver för att må bra under den här tiden. Jag har varit ute i naturen och har haft som mål att träna så mycket som jag kan och vill. Jag har också mer aktivt börjat reflektera på daglig basis i början och slutet av dagen. Det har fyllt en viktig funktion för mig. Där får jag syn på mönster och utmaningar som återkommer. Jag har några fasta frågor som jag ställer till mig själv och svarar på, som en självutvärdering. Att gå ut ”på balkongen” för att se mig själv utifrån, ett verktyg jag fick med mig från RePro.

Finns det något från RePro som du tycker har hjälpt dig?

– Förutom självreflektion som var en viktig del av RePro, har jag har fått lättare att sätta ord på det som har att göra med processledning, projektledning och facilitering. När jag träffar andra personer som gått RePro har vi kunnat prata om dessa saker med ett gemensamt språk. Det är riktigt häftigt och det blir bra samtal. Jag kände att jag stärkte mitt självförtroende i min yrkesroll med RePro.

Vad är det första du ska göra när pandemin är över?

– Krama mina föräldrar och hälsa på min syster och hennes familj som bor i Norge. Det längtar jag efter.