Lotta Wedérus är enhetschef för kulturutveckling på Region Västmanland och en av deltagarna i nya RePro-labbet. Här berättar hon om utbildningen, hur pandemin har påverkat sättet att arbeta och hur viktigt det är att kunna lyfta de svåra frågorna.

Som enhetschef för kulturutveckling sträcker sig Lottas arbete mellan ett brett spann av verksamheter och ansvar. Det handlar om allt från att se till att regionens bibliotek har en fullständig verksamhet och hittar sätt att samarbeta med varandra till att se till att regionens konstnärer och författare får möjlighet att bo, leva och verka och säkerställa barn och ungas rätt till kultur och nätverkande.

Samverkan är alltid nyckeln

Oavsett vilka frågor det gäller handlar Lottas arbete mycket om att hitta och skapa samverkan mellan kollegor, kommuner och olika instanser. Det är många som ska jobba ihop och åstadkomma saker tillsammans och det behövs modeller som fungerar att jobba efter. Lotta gick RePro under pandemin och när möjligheten att fortsätta med RePro-labbet kom tvekade hon inte.

– Jag var inte klar. Det fanns mer att utforska och det låg så rätt i tiden med förändringarna som skett också i vårt sätt att arbeta under pandemin.

Lotta ser att RePro gett henne större möjlighet att reflektera – något som behövs så väl men man sällan hittar tid till när allt snurrar på. Hon värdesätter också arbetsverktygen hon fått ta del av och kunnat börja använda direkt.

– Parallellt med vår pågående verksamhet håller vi håller på att ta fram en ny kulturplan och jag har fått många nya verktyg via RePro. Det känns om att jag har fått hjälp att massera hjärnan.

Nya arbetssätt kräver nya sätt att lyssna

Det digitala mötet och vad det innebär människor emellan är något Lotta har reflekterat över under pandemin. Hon berättar att det alltid är bra med förberedelse men det är lyssnandet och att se vad som faktiskt är och händer som är det viktiga.

– Jag har verkligen fått syn på mig själv under RePro-utbildningarna men också på att alla jag jobbar med befinner sig någonstans. Jag behöver tänka på hur saker landar och vad jag uttrycker.

I RePro-labbet är ett av temana de verkliga, ärliga, ibland svåra frågorna. Lotta tycker att det är både spännande och utmanande med dessa frågor, att våga ställa dem och att öppna upp för dem. De kanske finns där någonstans, långt ner i ett isberg. Kanske är de ibland svåra att formulera fast de många gånger faktiskt är de lättaste frågorna.

– Mycket handlar återigen om att få syn på sig själv, säger Lotta. Varför ställer jag inte denna frågan? Varför tror jag att jag har svaren själv?

Att sätta ord på utmaningen gör den verklig

Ett av verktygen Lotta uppskattar i RePro-labbet är triader när deltagarna tre och tre turas om att presentera och ge varandra feed back på utmaningar de har.

– En utmaning som jag återkommer är hur jag ska räcka till för alla, berättar Lotta. Men ska jag verkligen det? Är det inte så att vi ska räcka till för varandra? Det handlar så mycket om en inre kritiker, att duga. Men frågan om jag duger borde vara ”Hur ska vi duga tillsammans?”

– Här hjälper RePro mycket, fortsätter Lotta. Jag får förklara och motivera en tanke jag har. Den kanske har funnits i huvudet men när den kommer ut blir den också verklig och sann, och vi kan hjälpas åt att komma vidare!