Processledare hamnar ofta i situationer där de behöver balansera viljor, planer och omständigheter de inte kan styra över. Många gånger leder de dessutom kollegor och samarbetspartners de inte är chefer över. Anna-Eva Lohe, en av ledarna för RePro, reflekterar över vilka utmaningar som möter processledare på den regionala arenan, vad som har accentuerats under pandemin och varför är det så viktigt som processledare att fokusera på det egna välbefinnandet.
En av de största utmaningar Anna Eva upplever att processledare möter är att få till det som kallas för samverkan, att få olika aktörer att arbeta åt samma håll. Det är a och o för processledaren att få alla som är med i processerna att äga förändringen, att stå bakom den och bidra med sin del in i helheten.
– Som processledare har jag sällan en formell ledarroll, säger Anna-Eva. Vi hör ofta att man saknar mandat. Jag kan komma med mina intentioner, min goda vilja och mitt uppdrag. Svaret på hur förändringen ska göras behöver jag som processledare vara stöttande i, leda, fortsätter Anna Eva, men det är oftast andra som ska göra jobbet. Så, hur får jag det att hända?
Digital kontakt med möjlighet och konsekvenser
Något som accentuerats under pandemin är konsekvenserna av att ha sin kontakt med kollegor och grupper via digitala möten. För Anna Eva och teamet som leder RePro ledde den digitala omställningen till flera upptäckter kring vad som kan skapas, men de har också hittat brister med den digitala arenan.
Anna-Eva berättar att hon hör att folk upplever en slags digital trötthet. Man saknar de fysiska mötena och dialogen som uppstår när man också känner varandra. Det blir mer verkligt så.
– Många människor har inte ens träffat sina kollegor mer än på skärm, inte heller mött aktörerna de arbetar med mer än digitalt, berättar Anna-Eva. Jag har hört att man sitter i digitala möten där halva gänget inte ens gör sig själva synliga på skärmen. Detta bidrar naturligtvis till den distans som är den digitala plattformens utmaning att överbrygga.
Det är svårt att få tag i kvaliteter som engagemang digitalt, svårt att fånga och synliggöra ställningstaganden och kanske få en känsla för den andre/de andra.
– Jag tror på detta och jag känner av det själv, fortsätter Anna-Eva. Den personliga relationen blir mer endimensionell och kräver en aktiv omsorg, plats och tid för att få till stånd den nivå av kontakt som är möjlig. Det gäller att förstå vad vi kan förvänta oss i den digitala inramningen och inte och när vi ska använda den och till vad.
Välbefinnandet på central plats i RePro
Anna-Eva berättar om vikten av närvaro vid processledarskap och att välbefinnande handlar mycket om just närvaro. Och med en levande relation till sitt välbefinnande och förståelse för vad det innebär går det att göra sig mer närvarande i processledarskapet.
För mig är närvaro att ta hjälp av mina sinnen, säger Anna-Eva, att lyssna in och ha en lyhördhet inför vad processen behöver för den riktning vi arbetar mot. Vi brukar prata om den mänskliga dimensionen av en process.
För Anna-Eva är innebär arbetet med ett eget gott välbefinnande olika saker och hon ser att vad som ökar upplevelsen av välbefinnande ser olika ut för oss beroende på vår bakgrund, ålder och fas vi är i livet.
– Det kan handla om att reducera stress och en överaktiv tankeverksamhet, framför allt om den är negativ, berättar Anna-Eva. Men det kan också handla om att stimulera fantasi och kreativitet eller vara ett fysiskt behov av att aktivera sig för att få tillgång till mer energi och kraft. För vissa är behöver mera existentiella frågor adresseras och ges uppmärksamhet.
Adaptivt ledarskap och närvaro
Regional processledning innebär ofta adaptiva utmaningar som behöver många människors bidrag. Ofta har processledaren inte svaret på hur dessa ska riggas eller vad exakt som ska göras. Det behöver vi skapa tillsammans med andra, bygga med hjälp av alla involverade. Och den typen av komplexa processer som regional utveckling är behöver öppenhet – både för att kunna ha en plan men också att kunna vika av från planen. Utan ett någorlunda bra välbefinnande blir det svårt att ha ork till det. Det blir lätt att tappa vidvinkeln och uppfattningen om vart processen är på väg och behöver. Kanske blir man mer styrande och kontrollerande. Är jag under press kanske den börjar handla mer om vad jag själv tycker är bäst. Jag förlorar mitt omdöme och omtanken om helheten.
– Man tappar lätt de relationella kvaliteterna när man blir stressad, fortsätter Anna-Eva. Och de behövs för att skapa engagemang, samarbete, mod kreativitet.
Konstruktivt under pandemin
Anna-Eva funderar över de stora utmaningar RePro-teamet ställdes inför i och med pandemin. Teamet tog beslutet att genomföra RePro både som hybrid och digitalt och varvat fysiska och digitala möten beroende på vilka restriktioner som var aktuella för varje tillfälle. I backspegeln tycker hon att det gick över förväntan bra.
– Jag tror inte att vi som team hade varit så konstruktiva som vi varit om vi inte är väldigt noga med att inkludera vårt välbefinnande i vårt arbetsliv, reflekterar Anna-Eva. Vi ger det relationella tid och plats oavsett format. Så när vi stod inför det digitala formatet förändrades inte våra intentioner utan vi antog utmaningen att inkludera det som den viktiga aspekt av all form av ledarskap det är om avsikten är att aktivera inneboende engagemang, delaktighet och ledarskap. Vi har fått jättefin respons men nu ser vi verkligen fram emot att kunna fortsätta ses på riktigt igen. Vi har redan börjat och det är så roligt – det är en glädje som är bortom och vi uppfattar att deltagarna precis som vi längtat efter det fysiska mötet överhuvudtaget och tillsammans med alla i